Gammal vistext från familjefest i pavven
Melodi: Farmareflickan

JordgubbarVi sjunga en visa skall alla
tillsammans så högt som vi kan
För de, som ej texten kan, tralla.
Stäm i käckt för Kung och för land.
Ty visan skall handla om Tyvö -
om Hjördis och Gunnar och oss.
Om grisen Jolanta och hönsen,
då mente jag ej er förstås

Ni känner värdinnan på stället,
Hon lystrar till Hjördis you know.
Hon kan inte med "kundagnället”
att matkvantiteter är små.
Det är jämt ett spring, hon får ranta
till korna och hönsen de små.
Men helst går hon bort till Jolanta
och klappar på lägg och på lår.

Den Estniske "dirken" herr Gunnar
han arbetar, sliter i ett.
En gästsup man gärna Dig unnar,
när Du har lagt av Din manschett.
Du tar också "kneipar" på natten,
vid gästskiften sjunger Du glatt:
"En Rönnerdahl är jag - i hatten –
skål, tack skall Ni ta och god natt

De som inte alls gillar "kröken"
det är tre små. flickor Wallin.
I stället de tycker om göken
den fjärde hon är lika fin.
Lenell uti Furubo tänker
de fyra är riktiga don.
Ja, titta vad ögonen blänker,
på resanden i konfektion.

Nu spörja vi bästa herr Lundström
vad blir det för väder i morn'?
Skall solen från himmelen lysa,
kanske blir det regn, kanske storm?
Det är ganska viktigt att veta,
för Malmström och Vennberg med fler,
ty de skall båten och rneta,
det blir val en löja knappt mer.

När barnen på Tyvö här smuttar,
på snask man i boden har fått.
Då herr Tore Nilsson han "huttar
han tycker det är lika gott.
Så drar han med gänget en poker.
Och tar så en snaps och en sill
Från skogen och från varje åker,
hörs fåglarnas ljuvliga drill.

Ibland kan det hända i dansen,
att man utav snurret blir full.
Man tappar då gärna balansen.
Det hänt att en del ramlat kull.
Men Stidsberg på bryggan försökte
att hålla sej på sina ben,
med dessa sej omärkligt krökte
där låg han på bryggan allén.

Att mönstra vart fisken tar vägen,
för det finns en löjtnant på ön.
Att han fått nån fisk själv är sägen,
men av Jan en gädda som lön.
Dock Thomas en gång fick en löja,
då skrek pappa Winge; Hurra!
Med den fisken fick de sej nöja,
när man står på bryggan och drar.

Vem reser i rosor så rara,
förnimmes ej doft av jasmin
Ja, titta på Philskog ni bara,
han sitter och groggar på gin.
Att rosor han säljer är vackra,
beror helt på en direktör.
Det är Hagman som han skall tacka,
på Grankulla en "reklamör".

Vem tjusar väl flickor på ängen,
som Adolf god vänner så sej?
Så fort han har stigit ur sängen
öns brallisar säger hej, hej.
Du älskade Adolf min kära,
i natt skall Du dansa med mej,
Du lovat mig hos dej få vara,
Oh, Adolf jag älskar dej.

Med Alvar är allvar på gården,
han sköter sej själv och sitt jobb.
Han smakar visst ej heller tåren.
Han är inte heller nån snobb.
Men frun hans, hon har visst semester,
och badar och stänker i ett,
det verkar så sant , mina gästar,
som hon vunnit på tjugoett.

Herr August i Gullebo, hej Du!
Vad hade Du för dej i natt?
Det regnade blåste, ja, oh hu!
När Du smög omkring som en katt.
Du vittjade Mattssonska reven,
men tji fick Du inget var där.
Du glömde ej heller av veden,
vi nog sett hur mycket Du bär.

Vi andra som vid borden sitter,
förlåt om jag glömt nån av Er.
Förlåt mej, jag ej faktiskt gitter,
att hitta på något som ger
Men Hansson, konstnären,
ha tack vän, för att Ni har målat plakat.
Ge Hempa en slant kära vänner,
så kornrner han säkert tillbaks.