Följande levnadsbeskrivning baseras på några anteckningar i Vätös kyrkböcker (AI:1-2, C1-3) och en bouppteckning från Bro och Vätö Häradsrätt (FII:1). Jag har bundit ihop fakta ut källorna med egna tankar om hur livet på en liten ö i utskärgård kunde te sig under förra hälften av 1700-talet. Till grund för tankarna har jag läst en del litteratur om skärgården i gamla tider.

Tomtebo på Tyvö i september 2012
Lars Lifvergren

Per Olofsson 1717-1758, torpare på Tyvö

Söndagen den 17 mars 1717 seglar Tyvötorparen Olof Olofsson till Vätö kyrka för att låta döpa sin några dagar gamla son. Utanför kyrkan lämnar han sonen till faddrarna Anders Olofsson från Norrveda, gifta kvinnan Marita från Lidö, Mars Persson från Gisslingö. Kyrkoherden döper sonen till Per.

Pers fader Olof Olofsson och moder Maria Eriksdotter är torparfamilj på Tyvö och bor nära den plats där nu Tyvö gård står. Olof har övertagit arrendet efter sin far Olof Persson som dör 1721. Olof är ende överlevande sonen till fadern, sedan hans bröder Per och Anders tillsammans med en kamrat från Gisslingö drunknat en marsdag 1707 under en färd mellan Tyvö och Idö.

Tyvö torp tillhör Lidö frälsegods och säteri, som även äger Gisslingö, Idö och Håkanskärs fiske. I gengäld för arrendet får Olof göra ett flertal dagsverken varje månad åt Lidö och har dessutom i uppgift att leverera förnödenheter dit, som virke, fisk, sjöfågel och bär.

Per föds till en värld och en framtid som inte ser så ljus ut

Sveriges tid som europeisk stormakt är slut. Landet är utarmat av Karl den tolftes många års krig och Per föds i ett sönderfallande Sverige. Roslagens båtsmän har drabbat av många utskrivningar till krigstjänst. Vid Pers födelse har kung Karl inlett sitt sista krig, det mot Norge, ett krig som slutar med hans död 1718.

Sverige drabbas av svåra missväxtår 1717-1719.

Pers familj har hittills undgått krigets vedermödor men skall snart möta dem på mycket nära håll. Ryske tsaren Peter har tröttnat på de utdragna förhandlingarna om fred och vill tvinga svenskarna till ett snabbt avgörande.
I juli 1719 seglar en rysk flotta till svenska kusten och ankrar upp mellan Kapellskär och Räfsnäs. Kanske några galärer kommer in mellan Lidö och Tyvö, eller kanske till och med mellan Tyvö och Gisslingö, och Tyvöborna kan då se dem inseglande och inroende. Olof med familj och befolkningen på angränsande öar förskansar sig på Gisslingö, där bättre försvarsmöjligheter finns.
Roslagen drabbas hårt av ryssarnas härjningar. De bränner ner byar och gårdar, förstör säden och slaktar boskapen. Dock skonar de oftast befolkningen och kyrkorna. Lidö, Tjockö, Räfsnäs med delar av Rådmansö socken, Arholma och Norrtälje bränns ner. Även Idö och Tyvö hemsöks.
Ryssarna härjar norrut från Umeå och söderut till Norrköping i två års tid.

Pers familj lever under mycket små omständigheter och fadern Olof får fattigpenning av kyrkan några år efter Pers födsel. Olof har inte pengar till att avlöna någon dräng eller piga utan får förlita sig på hjälp endast från sin mor Ingrid och hustrun Maria. Vändningen för Olof kommer då barnen växt upp så pass att de kan hjälpa till i det dagliga arbetet. Under Olofs sista år i livet har de av hans barn som överlevt spädbarnsstadiet blivit så gamla att de helt kan ta över vissa sysslor. Nu kan han också få hjälp vid fisket som hans tillvaro står och faller med. I mitten av 1730-talet har Olofs situation blivit så hållbar att han inte längre uppbär fattigpenning.

Barndomsår

Efter rysshärjningarna växer Per upp i frihetstidens Sverige som i ganska liten grad drabbas av krigens elände. De enda undantagen kunde vara det korta misslyckade kriget mot Ryssland 1741-1743 och Sveriges roll i Pommerska kriget som bryter ut i året före Pers död.
Per kommer under sin livstid att vara undersåte till fyra regenter: Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I och Adolf Fredrik. Sveriges befolkning uppgår vid Pers födelse till knappt 1,5 miljoner.

Per är näst äldst av sina syskon som alla föds på Tyvö: Brita föds 1714, Erik 1719 (dör 1 månad gammal 1719), tvillingarna Erik (dör 1 månad gammal 1722) och Anders 1722, Johan 1725, Olof 1729 och Mats 1733 (dör 5 år gammal 1738).

Per har alltså en syster och tre bröder som uppnår vuxen ålder.
Hans syster Maria gifter sig 1746 med en Per Andersson och bosätter sig i Skeppsmyra.
Brodern Anders gifter sig och bosätter sig på Gisslingö.
Bröderna Johan och Olof bor kvar längst på Tyvö tillsammans med Per, men de flyttar så småningom och blir lotsar på Tjockö, medan Per som äldste son kommer att överta torpet efter fadern.

Pers fader Olof lägger inte ner mycket arbete på åkerbruk. Han odlar visserligen det nödvändigaste, som kål, ärtor och rovor, men avsaknaden av medel till att anställa en dräng gör att han varken har tid eller ork att samtidigt bedriva fiske. Säkert har han några kor, får, gris och höns till husbehov.
Hans viktigaste levebröd är fisket. Dels fiskar han själv, dels fiskar hans tillsammans med torpare från andra öar vår och höst vid Yttre Håkansskär, där varje torp har sin fiskebod. Fisken saltas ner i tunnor och utgör huvudnäringen för Olofs familj. En del levereras till Lidö och en del seglas in till Stockholm, Norrtälje eller Öregrund för försäljning där.

Modern Maria och farmodern Ingrid sköter Pers och hans syskons uppfostran. Syskonen roar sig mest med varandra utom de gånger de besöker eller får besök av Granörs- och Gisslingöborna, som föräldrarna har olika relationer till.

Per får tidigt hjälpa till både på torpet och med fisket. All arbetskraft, liten som stor, behövs på torpet. Även om Per enligt 1686 års kyrkolag har rätt till elementär läsundervisning av socknens klockare, ställer avståndet till fastlandet hinder i vägen för denna. Per får lära sig läsa hjälpligt av sin mor. Den enda studielitteratur som finns till hands är moderns psalmbok. Möjligen lär sig Per också att skriva sitt namn. Vanligt vid denna tid är annars att man bara behöver sätta sitt bomärke under papper vid viktigare överenskommelser om det inte skulle räcka med bara ett handslag.

Per övertar torpet

När Pers fader Olof dör före 1738, övertar Per i egenskap av Olofs äldste son arrendet av torpet. Han är nu några och tjugo år och är tredje generationens torpare på Tyvö torp efter sina farföräldrar och föräldrar.
Per övertar ett torp i förfall och rustar nu upp torpet med hjälp av sina yngre bröder Johan och Olof och systern Brita.
Bröderna Johan och Olof stannar inte länge på Tyvö. De har ingenting för att fortsätta att bo där utan vill söka sin näring på annat håll. Efter två år under Per flyttar de och utbildar sig till lotsar med tjänstgöring på Tjockö.
Under några år arbetar nu Per ensam på torpet med sin moder Maria Eriksdotter, som nu är över 50 år. Pers farmoder Ingrid har dött under 1731.

Per gifter sig med tre år yngre Malin Andersdotter en junisöndag 1747.

Per förbättrar torpets betingelser, utökar sin kreatursbesättning och framför allt skaffar han sig fler fiskeredskap, nät och not, och får råd att anställa någon dräng och någon piga. Drängen får ofta göra dagsverken på Lidö istället för Per som då kan ägna sina krafter åt andra saker. Per tar timmer i skogen och bilar det till lämpliga byggelement för en drängstuga som han bygger norr om torpet. Tjänstefolket är nödvändigt då Pers moder har blivit gammal och då hustrun Malin inte orkar sköta torpet ensam, förmodligen försvagad av de täta barnafödslarna. Per är dessutom borta stora delar av året, dels på Håkanskärs fiske, dels på dagsverken på Lidö, dels på resor för att byta till sig varor och avyttra fisk.

Utskärgårdens villkor

Här ute i utskärgård gäller det att med små medel kunna överleva, att framför allt klara sig genom de mörka vintrarna då isen varken bär eller brister. Man är då helt isolerad och får helt förlita sig på sig själv. Tyvö torp har liksom andra torp här ute självhushåll. De få förnödenheter man inte framställer själv kan Per byta till sig, eller i värsta fall köpa.

Per bedriver inget större åkerbruk. Han plöjer med sin stut upp ett litet område söder om torpet, där han mest odlar rovor, ärtor, lök och kålrötter. Potatis har ännu inte slagit igenom som torparens viktigaste födoämne. Torpområdet hägnar Per in med granvidjor för att skydda det från boskapen, som får ströva fritt på ön, men som helst håller sig i närheten av torpet där det saftigaste betet finns. 

Familjen plockar bär och nötter som torkas till vintern. Under höstdagar ger sig Per och drängen ut till en skåre på någon kobbe och skjuter sjöfågel som de lockar ner på vattnet med hjälp av förfärdigade vettar. Höns ger familjen ägg, även om vårens måsägg föredras till matlagning. Lammen ger kött som röks eller torkas för senare konsumtion. Mejerivaror har Per gott om. De tre fyra korna ger mjölk och grädde, kärnad till smör och ystad till ost. Ärtgröt och varm mjölk hör till den tidiga morgonens frukost tillsammans med en bit bröd som sköljs ner med varmt öl. Kaffe har ännu inte vunnit insteg i daglig konsumtion. Det finns gott om hare och skogsfågel i granskogen och Per kommer då och då hem efter en jakttur med hagelbössan under armen med något nyskjutet eller snarat vilt. Spannmål till brödbakning byter han till sig eller köper.

Fisket

Det viktigaste födoämnet är naturligtvis fisk. Per använder flitigt sina nät och notar. Strömmingsskötarna lägger han på djupvattnet runt Tyvö men framför allt vid vårens och höstens storfiske ute vid Håkanskären, en av skärgårdens största fiskeplatser, dit han far med sin kajutbåt och sina 25 skötar, och där han har sin fiskebod för övernattning och lagring av insaltad fisk.

Hårda regler gäller där ute för att allt skall gå rättvist till och för att kontroverser mellan torparna skall kunna undvikas. En utsedd fogde ser till att allt går rätt till, och att alla fiskar efter de ofta mycket detaljerade regler som antagits. En tunnbindare finns på fisket som tillhandahåller tunnor mot ersättning, och en saltbod består med nödvändigt konserveringsmedel. Per tar hem insaltad fisk för egen konsumtion, några tunnor måste han ge till Lidö, och så många som möjligt vill han sälja eller byta till sig mot varor som fattas hemmavid. Han far då med sin andra båt, skärbåten, som är större och mer lämpad för frakt, och seglar och ror till Norrtälje, Östhammar eller Stockholm vartåt vinden bär, eller där han för tillfället får mest betalt för fisken. På de uppgrundade fladerna mellan Storbussan och Tyvölandet lägger Per sina läggnät och sätter ut sina ryssjor. Här blir det mest abborre och flundra och på senhösten sik och ål. Under vintern drar Per då och då några isnotar för att få färst fisk som omväxling till den salta strömmingsdieten. På vårvintern lägger han mörtkassar och för att framför allt komma åt den goda mörtrommen, och på våren vittjar han ryssjor vid inloppet till Fladan vid Fladören på de romstinna gäddhonorna.

Inför vintern lagrar Per och hans dräng huggen ved och slår gräs med liarna för torkning till hö. Även vass och mossa samlas in som nödproviant. Till fårens överlevnad hamlar de också löv och tunna kvistar från öns många alar.

Kläder förfärdigar hustrun Malin och gammelmodern själva. Ull från de många fåren kardas och spinns till garn. Malin har övergett gammelmoderns sländor och spinner istället sitt garn i sin nymodiga spinnrock. Garnet stickar de till värmande vantar, halsdukar, tröjor, strumpor och sängtäcken. Vävstol har de ingen, men då och då far Malin till någon grannö och sätter upp en väv där. Fåren ger även skinn som bereds och används till kläder och skor.
Kläder går i arv eller sys om till andra kläder, tyget ska återvinnas liksom det mesta här ute. På sommaren går man mest barfota och under resten av året i trätofflor eller skinnstövlar med träsula.

Livet här i utskärgård består mest av arbete och kamp för tillvaron. Men någon gång emellanåt får den dagliga rutinen ett välkommet avbrott. Kanske blir familjen bjuden till ett bröllop, kanske som dopvittne, kanske helt enkelt till ett vanligt kalas, och i så fall till Granörn, Gisslingö eller Idö. Per och närboende torpare kan lita på att de får hjälp av varandra om så behövs. Vänskapen till Granörn och Gisslingöborna gör att Per och Malin ombeds vara dopvittnen.

Kyrkan och förgängligheten

Ett besök på Tyvö som ses fram emot med både glädje och bävan är det årliga husförhöret som församlingens präst håller. Då måste Pers hushåll visa att de kan sin katekes, att de kan läsa, och att de är förtrogna med delar av bibliska historien. Dock, det allra vanligaste tillfället att få träffa bekanta är naturligtvis vid de söndagliga kyrkobesöken. Att besöka kyrkan ger Per och Malin tillfälle att träffa bekanta, att få reda på vad som hänt i socknen, att ta del av kungörelsen och att naturligtvis få höra Guds ord. Enligt kyrkolagen är alla vuxna förpliktigade att bevista gudstjänsten på söndagarna och vissa andra helgdagar. Men Per och hans familj har långt att segla och ro varje söndag. Till Vätö kyrka har han 15 kilometer, och har han motvind eller stiltje måste familjen ge sig iväg många timmar hemifrån för att hinna till gudstjänsten. Till den lättare tillgängliga Rådmansö kyrka är han inte välkommen då han ju tillhör Vätö socken. Pers präst har därför förståelse för Pers och andra utskärsbors ibland uteblivna kyrkobesök, bara de inte sätter frånvaron i system. Naturligtvis godkänner han också sjukdom och elakt väder som ursäkt för frånvaro. Han vet också att Per efter hemkomst från kyrkan ibland inte helgar vilodagen utan kan vara tvungen att arbeta med sysslor som kräver att bli färdiga i tid.

Om Per kan sin katekes vid husförhören, om han ofta far till kyrkan, är inte så säkert. Det hårda slitet med dagsverkena, arbetet på torpet och fisket och fem barns tidiga död gör honom bitter. Pers och Malins första barn, en dotter, dör några år gammal. Nästa barn, en son, dör också något år gammal under 1752. Deras nästa barn, sonen Olof, dör också under 1752 redan efter dopet. Dottern Maria dör ett år gammal under 1754 och dottern Brita dör 1757 tre månader gammal. Pers och Malins son Anders, född i december 1754, blir deras enda överlevande barn. Vad som är orsaken till de fem barnens tidigare död framgår inte av prästens anteckningar. Kanske de dog i kopporna, kikhosta eller mässlingen? Kanske modern Malin låg ihjäl några av dem? Per kanske visar öppet för prästen att han sätter bibelns texter om Guds godhet i fråga. Kanske har han också påverkats av tidens pietistiska strömningar, vilka fördöms av den ortodoxt lutherska kyrkan.

Att han dessutom vägrar att lämna ifrån sig sin brännvinspanna till kronomyndigheten då ett tillfälligt fyraårigt brännvinsförbud träder i kraft 1756, gör att prästen ser sig föranlåten att vid Pers död skriva in anteckningen "levt ogudaktigt" i dödboken. Däremot får Pers hustru Malin omdömet "levt stilla", vilket innebär att hon under sin livstid alltid varit beskedlig och trott på Herrens ord. Hon kunde förmodligen också läsa hjälpligt, då hon till kyrkobesöken alltid medförde sin psalmbok, vackert inlindad i ett vitt tyg.

Året 1758 blir ett ödesår för den lilla familjen på Tyvö torp. På försommaren dör Per, Malin och Pers moder Maria Eriksdotter. Den 28 maj begravs Malin, endast 38 år gammal. Två veckor senare, den 11 juni, begravs både Per, 41 år, och hans mor Maria Eriksdotter, 71 år.

Att de tre vuxna på Tyvö dör inom 14 dagar torde ha ett samband. Men vilket? Tar Per sitt liv? I sorgen efter hustruns död? I sorgen efter alla de döda barnen? Har ekonomin kollapsat? De många skulderna som antecknas i bouppteckningen talar för det. Har han fått en varning om att hans arrende skall upphöra på grund av att ha åsidosatt sina plikter gentemot Lidö? Hur kommer det sig att Pers och hans mor begravs på samma dag? Förolyckas de båda på något sätt? Kanske av kolos från en rykande spis? Kanske i hårt väder på sjön? Eller är det kanske bara ödet som gör att de båda skall dö ungefär samtidigt och endast några veckor efter Pers hustru Malins begravning? Visserligen dör ovanligt många vuxna i maj och juni 1758, men att de tre dör i någon smittosam sjukdom är inte troligt då sådana till allra största delen drabbade barn. Smittkoppor, mässling och kikhosta ändar många barns liv vid denna tid. Vanliga dödsorsaker för äldre är istället hetsig feber, lungsot, slag, håll och stygn (lunginflammation), rödsot (dysenteri) och vattusot (vattensvullnad), eller helt enkelt ålderdomsavtyning.

Bouppteckningen

Den 16 juli 1758 sker boupteckningen efter Per och Malin. Som förmyndare för deras yngste och omyndige son Anders utses hans farbroder torparen Anders Olofsson på Gisslingö. Med vid bouppteckningen är också Olofs syster Brita med make Per Andersson, bosatta i Skeppsmyra, och bröderna Olof och Johan, nu lotsar på Tjockö. Per och Malins tre vuxna barn uppger boet, som värderas och inventeras av nämndeman Mattson från Marum och arrendatorn Anders Vallentin från Lidö. 

Följande förtecknas:

  • Guld: guldring.
  • Silver: förgylld bägare om 5 lod, 2 förgyllda silverskedar, 3 förgyllda silverringar
  • Pengar: 1 Carolin, 4 styverstycken, 1 pjäs (sexstyver i silver)
  • Fordringar: en revers av den 15 januari 1754 Anders Andersson i Skeppsmyra (150 daler)
  • Tenn: skål med öron om ett kannrum (ett mått)
  • Koppar: brännvinspanna med hatt och pipor
  • Allehanda järnsaker: 2 hagelbössor, isbill, stenslägga, timmerbila, 3 huggyxor, ankarstång, huggjärn, större gryta, mindre dito, 4 gamla liar, gjuten trefot
  • Sjö- och fiskeredskap: kajutbåt med segel och alla tillbehör, gammal skärbåt, gammal julle, mindre gammal dito, skötbåtssegel, dito mindre och nyare, gammalt dito, gammalt båtvarpgarn
  • Skötar: 25 skötar med telnar, 4 nya skötar med telnar
  • Not och nät: 2 nya notslingor utan telnar, not av hampa, 5 läggnät, 3 nya nät utan telnar, 2 gamla dito, skötflöten och andra flöten
  • Sängkläder: 2 sängtäcken i gott skick, bolster i gott skick, huvuddyna, yllevepa (sängtäcke) i gott skick, fårskinnsfäll, bolster med hår, gammalt sängtäcke, gammal lång dyna, 2 sängomhängen
  • Mans gångkläder: sämskbyxor, vadmalsbyxor, buldansbyxor (av grov vävnad), blåröd tröja, vadmalströja, gammal dito, gammal skinntröja, livstycke, gammalt dito, blårött livstycke, gamla snöskor (?), mössa, gammal dito, gammal hatt, skinnhandskar och vantar, vita ullstrumpor, dito 2 par sämre, gammal skinnpäls
  • Kvinns gångkläder: svart satängtröja, svart kjortel, blåröd kjortel, grönröd tröja, hemvävd röd kjortel, skottygskjortel, livstycke, blå damastmössa, gammal svart dito, vitt handkläde (tygstycke om psalmbok), vadmalsrock
  • Allehanda husgerådssaker: 12 ½ mark (vikt) ullgarn, seltyg med betsel, sele med alla tillbehör, grov slipsten, drickstunna, dito ankare (40 liter), släde, 2 spinnrockar, mjölktråg, tina med lock, gammal diskbänk, kärna, liten mjölkfärding med lock, liten bytta, tjärtunna, grynsåll, fisktunna, vattenså, gammal ståndtunna (till tvätt), stöptina, säng, årder med bill, mindre drickstunna, hackho, fisktråg, 7 gamla mjölkbunkar, mjölfjärding med lock, remmare, drickskanna, drickskanna, stenfat, kista med lås och tillbehör, beredd hud och ett skinn, ett bättre fårskinn, bord med fat, slafat, 6 ryssjor
  • Några diverse saker: ispik, fjälljärn, hovtång, tvåeggad slägga, snöre med krok, järnspett, bord, psalmbok
  • Kreatur: svart stut, röd ko, grå ko, svart ko, svart- och vit ko, liten tjur
  • Fårkreatur: 12 får, 2 gumsar

Tillgångar 1637 Daler

Följande skulder:

  • Till bonden Erik Ersson i Tjockö 48 Daler
  • Till Mats Olofsson i Skeppsmyra 51 Daler
  • Till drängen Johan Andersson i Tjockö 19 Daler
  • Till Johan Olofsson i Tjockö 8 Daler
  • Till handelsman Somö (?) i Stockholm 32 Daler
  • Till Per Persson i Tjockö 12 Daler
  • Återstående lön till drängen Erik Ersson 8 Daler
  • Även till pigan Märta lön 5 daler
  • 1758 års kronoutskylder 14 Daler

Skulder 221 Daler

Boets behållning 1416 Daler

Torpet på Tyvö övertas nu av en Lars Jakobsson från Rådmansö församling.

Utdrag ur bouppteckning

Utdrag ur bouppteckning (liten)